Nya innovationer i begravningsbranschen kan göra sorgearbetet ännu svårare

Den hårdnande konkurrensen inom begravningsbranschen sätter på innovationsväxeln hos många aktörer, som kommer med nya idéer, den ena makabrare än den andra. Någon vill skjuta upp askan efter den avlidne gamla mamman upp i rymden, en annan simulera den avlidne pappans röst så man har möjlighet att snacka med honom efter döden. Eller så erbjuds de anhöriga att plantera den döde igen i form av ett träd.

”Innovationen och digitaliseringen i all ära - och visst behöver begravningsbranschen också tänka nytt - men den mänskliga kontakten med någon som tryggt och sakligt kan guida anhöriga i sorgen kan aldrig digitaliseras bort”, säger Jan Hokkanen, ägare av Far & Son Begravningsbyrå i Stockholm.

Jan har närmare 30 års erfarenhet inom begravningsbranschen och har personligen hjälpt tusentals anhöriga som mist någon nära eller kär.

”När jag träffar människor vars anhörig precis dött, har kontakten skett IRL, alltså människor emellan, och inte sällan i en svår och jobbig stund i livet. Det är en händelse som är omvälvande och händer kanske bara någon gång i livet, och då man måste fatta beslut om väldigt många frågor. Att då få möta en medmänniska av kött och blod, i stället för t.ex. ett webbverktyg, kan kännas lugnande och tröstfullt.”

Människan har alltid sörjt sina avlidna anhöriga och vänner, och det finns inget rätt eller fel sätt att sörja. Vi har våra minnen av de avlidna och har förmedlat berättelser om dem i alla tider. Vi har alltid haft minnen såsom brev, bilder och nu även videoklipp, som vi har bevarat kärt. Minnena om våra avlidna har alltid varit viktiga i vårt sorgearbete.

Jan har under sina många år och i sina otaliga möten med människor i sorg kunnat hjälpa sina kunder med sitt trygga och lyssnande, men ärliga, sätt.

”Sorgearbetet är mycket individuellt och ter sig olika hos olika personer. Man ska vara försiktig med att lova eller erbjuda lindring i en människas sorg, t.ex. med digitala innovationer. Det vi säkert vet är att de flesta av oss ändå kommer uppleva den dagen då en anhörig avlider. Är vi inte beredda på att gå genom hela processen och se saken som den är, då fjärmar vi oss ännu mer från döden och dess realitet.”